Mont-Blanc Marathon & VK 2026

Mont-Blanc Vertical

Jag kunde inte låta bli att anmäla mig till Vertikalen också när jag väl fick en plats till det prestigefyllda loppet Marathon du Mont-Blanc. Vertikalen gick på fredag & maran på söndag, så inte en helt dum kombo. Särskilt då jag visste att man får åka lift ner efter vertikalen och spara benen. Min styrka är uppför. Tänkte därför att en vertikal kunde bygga lite självförtroende också inför maran där jag vet att många kommer springa om mig på de tekniska utförslöpen.

Jag har sprungit Vertikalbanan minst 7-8 gånger de senaste 4 åren som ett formtest då jag varit och tränat flera veckor i Chamonix. Så jag hade bra koll inför loppet vad som var ett rimligt tidsmål att ha. Som snabbast hade jag gjort den på drygt 56min, så målet var 50-55min på den 4km långa banan med 1000 höjdmeter.

Det var individuella starter var 15:e sekund. Min start var kl.18. En riktigt seg väntan inför ett kvällslopp, men lyckades chilla hyfsat. Underhöll mig med att heja en stund på 90K-löparna på vätskestationen Le Tour men annars blev det en dag inomhus i skuggan. För värmen var inte nådig under race week med temperaturer mellan 30-40 grader…

Det blev en peppig start med ett gäng svenska vänner som hejade iväg mig nere i Chamonix. Vädergudarna hade hört mina böner och det började regna precis när jag sprang iväg. Otroligt skönt även om luften var riktig varm & kvav. Jag startade i en fart som kändes kontrollerad precis under min tröskel och hade som mål att springa (trippa upp) första 500hm, då den delen inte är så brant. Lyckades bra med det och fick springa om många herrar. Vi släpptes iväg utefter vår ranking, så de långsammaste startade först och de snabbaste löparna skulle starta efter mig. Bra sätt att få lite självförtroende under loppet, men också omöjligt att veta hur man låg till.

Första halvan gick helt enligt plan och jag kände mig fortsatt pigg och hade som plan att börja gasa över tröskeln sista 300hm. Där är banan dock riktigt teknisk och man får ta hjälp av armarna på stora stenblock, stegar och räcken. Banan är också väldigt smal där så det var omöjligt att ta sig förbi löpare om de inte snällt stannande och aktade på sig. Många gjorde det, men det blev ändå lite köer på vissa ställen. Frustrerande, men såg det som en möjlighet att få ner pulsen några slag inför en snabb avslutning sista kilometern som var löpbar uppe på grusvägarna vid PlanPraz.

Jag krigade på sista biten & kom i mål på 55:05 som 12:e dam. Lite stolpe ut precis över mitt tidsmål och hade även hoppats på en topp 10. Men så här i efterhand är jag ändå mycket nöjd då jag var så pass nära mitt mål och kände att jag gjorde det jag kunde på banan den dagen.

Mont-Blanc Marathon

Efter en mycket lugn vilodag var det dags för den stora finalen av min månad i alperna. Ett av de mest kända och konkurrenskraftiga bergsloppen. Jag hade lyckats få en plats i damernas elitfält som startar först av alla innan elitherrarna och alla andra löpare. Det kändes riktigt mäktigt att få uppleva det. Jag brukar inte vara så nervös inför lopp först jag är på startlinjen & denna startlinje gav mig bra med pirr. Vi var bara strax över 30 damer och jag visste att jag var den med nästa sämst ranking, så hade förberett mig mentalt på att få bli ifrånsprungen tidigt av majoriteten. Var väldigt peppigt att träffa en till svenska på startlinjen, Isabelle. Vi ställde oss längst bak och 06:45 drog vi iväg. Kul också med 2 grymma svenskor till i form av Tove & Agnes som var topp 10 rankade och drog iväg riktigt snabbt. Jag höll mig till min fart och såg till att ha koll på en puls som var hållbar för ett helt bergsmaraton. Vi var ändå 4-5 löpare som sprang i hyfsat samma fart första milen. Fick dela någon km med Isabelle och vi peppade varandra med att de andra nog öppnat för hårt och att vi var kloka som sprang i vår egen fart…

Det är en riktigt bra youtube-sändning från detta lopp, så är du nyfiken på hur det ser ut så spana in det här: https://www.youtube.com/watch?v=wywIvOXgGqk

Första 14 km är hyfsat ”lättlöpta” med sina 650 höjdmeter…Jag hade sprungit igenom hela banan under min månad på plats i Chamonix, så jag hade bra koll på vad alla sträckor borde ta i tid ca. Jag hoppades vara i Le Tour efter 1h 20min och var där efter 1h 22min, så helt enligt plan så långt. Där väntade Johanna snällt med 2 flaskor sportdryck & fin pepp. Tack vara den tidiga starten så hade det varit en mänsklig temperatur och vi hade sprungit i skuggan den sträckan. Men jag visste att det skulle bli kämpigare framöver då prognosen var 35 grader och sol…

Efter Le Tour börjar en saftig klättring på 700hm till den vackraste delen(men också väldigt teknisk på toppen) Aiguillettes des Possettes. Jag visste att elitherrarna skulle börja komma ikapp mig här då de startade 30 min efter oss. De första sprang förbi mig redan i botten av klättringen & det var både grymt inspirerande och frustrerande att se hur lätt de trippade upp. Jag kände av den gassande solen redan längst ner av berget & att den började påverka mig mer än vad jag hade hoppats så tidigt. Men jag krigade på och körde power hike hela vägen upp. Hade hoppats kunna springa mer, men började få en riktig svacka här och mådde lite illa. Att en elitherre kaskadspydde strax efter han sprungit om mig gav inte så bra energi heller. Syntes på spyan att han hade gjort en bra risuppladdning iaf. Kanske lite för bra. Haha.

Väl uppe på toppen var det dags att ha tungan rätt i mun på de vassa och tekniska 2-3km på bergskammen. Tog mig igenom det helt ok och kunde springa på hyfsat ner till Vallorcine. Där skulle Michal vänta med 2 nya flaskor vätska, men när jag väl kom ner kunde jag inte se honom någonstans. Stod och stirrade länge bland alla mänskor som hejade/supportade innan jag insåg att jag får fylla flaskorna med det som fanns på stationen istället. Det tog sin tid men när jag väl sprang därifrån så visade det sig att Michal stod efter stationen men min sportdryck… Så var bara att dumpa de nyfyllda flaskorna och ta mina egna då jag helt klart föredrar det magen är van med: Maurten 320 & vatten med salt. All förvirring med plats av support var förlåten när han överraskade mig med en Ice Bandana runt nacken. Har aldrig använt det tidigare men oj vad välbehövligt det var idag! Den höll mig säkert nedkyld i 30min. Kändes som det bidrog till en vändning av loppet då jag började ha mörka tankar senaste timmen om jag ens skulle palla att springa till mål i den hemska värmen.

Efter Vallorcine är det en flera km lång slakmota som inte ska vara några problem att springa. Under min rektur hade jag kunna trippa på där lätt med låg puls, men nu i den gassande solen och med en kropp som krigat på i 3h blev det mycket mer gå än löp. Efter det väntade en teknisk klättring på ca 400hm & även där stekte solen på riktigt bra. Jag fyllde på vätska på varenda möjliga station & bäck samt doppade keps och huvud. Fick även i mig all energi enligt plan, så kände att jag gjorde allt jag kunde för att överleva detta lopp. Jag höll mig även på benen på den tekniska utförsdelen, men var riktigt nära att trilla när båda fötterna fastnade under en rot. Rejäla kramp-pirr i hela baksidorna av båda benen men otroligt nog så släppte det direkt och jag kunde springa på obehindrat. Utan kramp och utan att ha slagit ihjäl mig. Puh.

Det var dags för den sista stora klättringen upp till Flégère, där Fanny skulle stå med min sista sportdryck och pepp. Så tacksam för världens bästa support under hela loppet. Sån lyx att få hjälp på alla stationer en tuff dag som denna då den behövdes som mest. Jag kände mig hyfsat pigg igen här, särskilt efter att ha svalkat mig 2 gånger på vägen upp. Så jag kunde avsluta starkt upp till toppen. Efter lite cola, ny sportdryck och en kontroll av ens obligatoriska utrustning var det dags för de sista 9 km av loppet. Först en platå i den gassande solen på 3-4km innan ca 900hm utförslöpning.

Jag kunde springa på bra på platån och lyckades ta in lite av de magiska vyerna och började ha positiva tankar. Nu var det bara att stå på benen så skulle jag ta mig i mål. Mina tidsambitioner försvann redan i Vallorcine, så sedan dess hade det bara handlat om en finish. Det kändes extra viktigt eftersom jag bröt OCC här för 2år sen(galet varmt då med) & har aldrig fått springa i mål i Chamonix. Benen var fortsatt hyfsat pigga så jag hade hoppats kunna banka på dem rejält på slutet. Men vätskebalansen var förmodligen rätt knas i kroppen så fick rejält håll direkt när jag ökade farten. Kunde flyta på i ok fart ändå, men var frustrerande när många herrar flög förbi. Var så sugen på att hänga på dem eftersom det utförslöpet är lagom tekniskt och passar mig bra.

Höll mig på benen & kom äntligen ut till gatorna nere i Chamonix. Övertaggad på att få avsluta starkt & av en publik som hejade på så började jag spurta alldeles för tidigt. Var tydligen över 1 km loop i byn, jag som trodde det var max 500m(den enda del jag inte rekat av banan…). Så fick dra ner farten men lyckades spurta sista 100m igen. Var bra mäktigt att få springa i mål på detta lopp. Är otroligt nöjd över det även om jag hade hoppats på en mycket snabbare tid. I mål på 6h 15min som 45:e dam. Hade jag haft ett perfekt lopp hoppades jag kunna springa på ca 5:20 och en topp 20. Men jag & värme är en dålig kombo, så då får man dra ner förväntningarna.

Jag har haft en otroligt fin månad nere i Alperna inför detta lopp och är så tacksam för allt. För min härliga resepartner Fanny, en kropp som har hållit ihop för alla äventyr och alla andra härliga människor jag fått träffa under denna månad. Trail-communitity är så himla fint vart man än befinner sig i världen.

Over and out!

/N

Mont-Blanc Vertical

Mont-Blanc Marathon

European Championship SkyUltra i Italien

Natalie Persson