European Championship SkyUltra i Italien
Jag har hade en riktigt fin uppladdning inför EM med 3 veckor träning i Alperna. 3 veckor med värmebölja var nyttigt för en värmekänslig person som bor i Jämtland. Det blev många vackra och svettiga turer kring Chamonix där jag bodde större delen av resan. Snittade över 5000hm/vecka vilket kändes bra och specifikt inför loppet i Italien.
Photo Cred: Martin Romaire
Efter en vecka fin träning i Chamonix fick jag chansen att testa på en dubbel Vertikal under Midsommarhelgen, vilket innebär 2000 höjdmeter endast uppför. Min svenska teamkompis Martin Nilsson skulle till Italien för att springa detta lopp och frågade om jag ville hänga med. Väldigt tacksam för det då det blev en riktigt skoj långhelg i den vackra orten Talamona. Otroligt proffsigt och kul lopp som heter K2 Valtellina, som Andrea Mazzoni ligger bakom. Tyvärr tajmade jag den sämsta dagen på månaden gällande menscykel så kroppen var inte på topp med högre puls än vanligt, lågt HRV, tung kropp och allmänt dålig känsla i kroppen. Men krigade mig in på en 11:e plats på 2h. 10-15 min från mitt mål, men ändå glad att jag kämpade på med de förutsättningar jag hade. Det gjorde mig motiverad att komma tillbaka för att få till det bättre ett annat år.
Men nu är det dags att berätta om slutfinalen av dessa veckor: EM i Skyrunning i Italien. Vi hade ett stort svenskt lag med 5 löpare som skulle springa Vertikalen + Sky sen var vi 4 st som skulle springa SkyUltra. Ett gäng med så många starka och trevliga löpare var otroligt inspirerande och kul att hänga med hela helgen. Jag är så tacksam att jag fick chansen att vara med i detta gäng och få testa på Skyrunning för första gången.
Photo Cred: Guido Legnante
SkyUltra var loppet Maratona del Cielo, 41km & 3000hm. 41km kanske inte låter som Ultra, men med tanke på alla höjdmeter och hur teknisk banan är så kan jag bekräfta att det är absolut som att springa en ultra då det tar många timmar att ta sig igenom…Banan startar 900möh i Corteno Golgi, går upp till 2700möh & man löper större delar av banan uppe på hög höjd innan det är en lång utförslöpa ner till mål i byn Santicolo. Kvällen innan loppet flaggade dock arrangören för att de kanske var tvungna att byta till deras Emergency Course på lägre höjd p.g.a. oväder, men det skulle vi i så fall få veta på morgonen strax innan start. Jag började nästan hoppas lite på den banan då den verkade mindre teknisk…Jag är nämligen rätt dålig tekniskt (relativt till alla bergsgetter som springer skyrunning) så en mer löpbar bana skulle passa mig bra.
Course profile from web: https://www.skymarathon.it/gare/
Starten blev framflyttad 1h till 7:45 men det blev ändå orginalbana. Det kändes lovande med vädret då iaf. Vi startade med mulet och rätt ok temperatur. En snabb start med en 2km loop i Corteno Golgi följt av ytterligare 4 snabba km med lätt lutning uppför på väg. Alla EM-deltagare startade samtidigt, både Sky (22km) & Ultra(41km), Sedan startade en öppen klass 25 min efter oss. Jag visste att det skulle gå riktigt snabbt i starten med alla dessa världslöpare, så såg till att ta det i min fart och acceptera att det är klokt att ligga långt bak i fältet. Kroppen kändes bra och jag var pepp på att börja det jag trodde skulle vara min bästa del för dagen: den gigantiska klättringen.
Efter de snabba kilometrarna delade banorna sig för halvmara och Ultran. Vi började vår långa klättring på nästan 2000hm upp mot Cima Sèllero på 2700möh. Jag kände att jag hamnade i min rätta gneta-på-fart och såg till att kontrollera att jag låg i rätt pulszon, vilket innebär ca 10-15 slag under tröskeln. Där kan jag mata på i flera timmar. Det var fuktig luft och svettigt första timmen men sen började det regna vilket kändes rätt skönt till en början…
Efter ca 1000hm kom vi till en platå där det var småtekniskt och böljande löpning i 5km. Rätt skönt avbrott i klättringen förutom att de snabbaste herrarna från den öppna klassen började komma ikapp oss och ville ta sig förbi så snabbt som möjligt på en smal stig med en brant längst med sidan vilket var rätt stressande. Jag stannade några gånger för att släppa förbi de hetsigaste herrarna. En kille som sprang förbi halkande ner i branten precis efter han hade sprungit om mig. Tack och lov lyckades han stoppa fallet med sina stavar efter ca 5m och ta sig upp oskadd. En obehaglig upplevelse som gjorde mig riktigt skärrad och ännu mer försiktig efter det.
Efter platån var det dags att klättra ytterligare 700hm vilket jag såg fram emot då jag kände mig fortsatt stark och pigg uppför. Nu började vi komma ovan trädgränsen och regnet ökade, temperaturen sjönk och det började åska. Jag trodde inte jag skulle behöva regnjacka idag, men den kom redan till användning här. Klättringen var riktigt brant på slutet och man fick ta hjälp av händerna delvis. Nu väntade den delen jag fruktade mest ca 13km uppe på bergskammarna på över 2500möh. En del som jag visste skulle säkert ta flera timmar…
Photo Cred: Giacomo Meneghello
Som om det inte var nog utmanande med den höga höjden, tekniska stigar med stora stenblock, kedjor för att ta sig upp och ner på vissa ställen…Så hade åskovädret bara blivit värre. Plan B-rutten (emergency route) hade nog varit rätt beslut idag, men gissar att vädret blev värre än vad arrangörerna hade räknat med. Riktigt obehagligt med blixtar som slog ner väldigt nära oss, regn som gjorde en nedkyld och hala stenar. Händerna blev så kalla att man knappt kunde greppa kedjorna. Vantar hade varit bra att ha, men det var inte med på obligatoriska listan så övervägde inte ens att stoppa med det.
Mitt däruppe i stormen stod grymma Andrea Mazzoni (arrangör av K2 Valtellina) och filmade oss deltagare samt peppade oss. Det gav en riktigt fin boost för fortsättningen.
Jag såg till att springa på där jag kunde, och försökte få upp värmen i varje backe och tyckte ändå jag tog mig framåt i hyfsad fart. Energiintaget och vätskebalansen kändes lätt att hålla i den låga temperaturen så jag kände mig pigg och längtade fram tills denna del av banan var över. Energin jag fick i mig under loppet:
5st Maurten 320 Sportdryck
2st Maurten koffeingel
Någon kopp cola & sportdryck från arrangören
Sammanlagt ca 65g kolhydrater/h. Målet är 70g men har sällan fått i mig mer än 60, så ett steg framåt detta lopp!
Efter 3 extremt tuffa mil som hade tagit över 5h var den äntligen dags att springa ner mot mål. 11km rätt flowig utförslöpning som jag var peppad på. Jag hade rekat sista 8k i början av veckan så jag visste att den här delen skulle passa mig om det inte hade blivit allt för lerigt och blött. Det slutade regna och solen började titta fram. Så det blev ett riktigt positivt avslut på detta lopp för mig där jag sprang om ett gäng herrar, kände mig pigg och fick upp värmen igen.
Väl i mål stod hela det svenska teamet och tog emot mig som 19:e dam på tiden 6h 54min. Otroligt fint att få det välkomnandet. Vilket underbart gäng! Det visade sig att min teamkompis Ellinor hade sprungit i mål bara 1min framför mig. Hade ingen aning om att vi var så nära varandra, då jag inte hade sett henne sen första timmen av loppet. Så impad av henne med som precis som jag aldrig hade sprungit Skyrunning och var med om detta galna äventyr.
Photo Cred: Barbro Fjällstedt Oljans
Det var otroligt många starka prestationer i det svenska laget med 2 silver i halvmaran för Agnes & Martin, Louise 4:a, Barbro 4:a i Ultran och ett gäng till fina prestationer! Så pass många leveranser att vi tillsammans vann lag-brons som nation efter Italien och Spanien. Otroligt att lilla Sverige kan vara med på pallen tillsammans med dessa länder där sporten är så pass mycket större och har många fler som håller på med Skyrunning.
Efter att ha smält upplevelsen så är jag faktiskt rätt stolt över min prestation. Även om jag hade hoppat på att springa nästan 1h snabbare så gjorde jag vad jag kunde på de delar av banan som passade mig. Energiplanen höll hela vägen, inga skador, stark i alla backar och ett snabbt avslut sista milen. Mina lagkompisar sa också att de här var ett av de svårare Skyrun de sprungit, så det ger hopp om att jag ska våga mig på ett till av dessa lopp i framtiden 😉
Stort tack till teamet för ett minne för livet. Tack till Saucony för grymma skor(Peregrine 15), 2XU för sköna shorts (Aero Hi-Rise) & en värmande regnjacka (Ignition Shield Jacket). Nu blir det några lugna dagar på hemmaplan innan det är dags för nästa roliga äventyr i Bruksvallarna med Saucony: Lidingöloppet i Funäsfjällen på lördag. Det blir skoj!